Business man Ahman
Ahman är business man. Ahman är 15 år och Ahman är fattig. Ahman driver business med sin far i byns stora vattenfall. Ahman har tre olika business. Ahman hjälper sin far att guida ett fåtal turister som hittar till byns vattenfall 25 km från öns huvudväg.
Till Ahmans vattenfall tar man sig med moped eller till fots, bil är inte att tänka på. Det är svårt att ta sig till Ahmans vattenfall därför hittar inte många turister dit, Ahman förblir därför fattig. Ahmans vattenfall är en förutsättning för att byns risfält dagligen skall kunna regleras med tillräckligt med vatten. Det är Ahman som sköter regleringen och varje eftermiddag klockan tre dyker Ahman ned i ravinens bruna lerfärgade vatten och öppnar träluckan för att släppa på vatten till risfälten. Luckan stängs tidigt nästa morgon.
Ahman väntar på att turister skall hitta till vattenfallet, det kommer inga turister och klurig som Ahman är har han skaffat sig helt egen business. I Ahmans traditionella hydda håller Ahman bin. Dessa bin producerar honung som Ahman kan sälja i byn och Ahman tycker om sina bin, han sover med bina. Ibland är det svårt att sova för Ahman för det är så mycket loppor i Ahman bädd. Ahman mor är också business man eller man kanske säger business woman. Ahmans mor, då hon inte hjälper till på byns risfält, plockar frukter i skogen. Skogen har mycket frukter som familjen kan sälja på lokala marknaden ca 20 km från byn.
En dag hittar en svensk till byn. Denna svensk som är första turisten på tre veckor vill gärna titta på vattenfallet. Svensken blir mycket imponerad av vattenfallet och svensken stannar länge. Ahman ser att svensken är hungrig och Ahman frågar svensken om svensken möjligtvis vill följa med hem till hans by så kan mamma bjuda på mat. Svensken tackar ja för svensken är mycket hungrig. Svensken är den första svensken i byn i folket tittar med stora ögon då svensken kommer med sin hyrda moped tillsammans med Ahman.
Svensken blir presenterad för byns överhuvud och religiöse ledare och den förbipasserande brevbäraren. Mamma Ahman lagar till mat på öppen eld och det blir nudelsoppa med kokta ägg. Äggen har Ahman letat fram från husets egna hönor som bor tillsammans med Ahman och Ahman tycker det är bra att bo tillsammans med hönsen för hönsen hjälper till att hålla undan alla loppor i Ahmans bädd. Ahman frågor om vi har samma problem med loppor i Sverige och svensken svarar att Sverige hade stora problem med loppor för några år sedan, svensken ser dock ingen anledning att tala om hur många år sedan.
Till måltiden får svensken bäckvatten att dricka. Ahman säger att det bäst att svensken dricker kokt vatten för annars kan svensken nog bli dålig i magen. Svensken äter sakta och smakar noga på maten och alla väntar på att svensken skall säga något och svensken vet inte riktigt vad han skall säga så svensken säger att maten är god. Alla som väntat på att svensken skulle säga något tycker detta var något bra sagt av svensken och Ahmans mamma rodnar lite och ser mycket stolt ut.
Tiden går och Ahman tycker att svensken skall skynda sig tillbaka för det blir snart mörkt och Ahman säger att det förekommer banditer på vägarna. Svensken tackar åter en gång och betalar Ahman och mamma Ahman mer än tillräckligt för måltiden inklusive guidningen i vattenfallet och därefter skyndar svensken iväg. Något nattligt banditöverfall står nämligen inte på svenskens lista över efterfrågade turistupplevelser.
Svensken blev mycket förtjust i denna avlägsna ö och redan året efter bestämmer sig svensken för att återkomma. I vattenfallet väntar pappa Ahman och Ahman och blir glada över återbesöket. Där kommer ju svensken som gav oss så mycket dricks för guidningen. Måhända tänker han ge lika mycket dricks denna gång tänker pappa Ahman. Svensken samspråkar lite med pappa Ahman som undrar om inte svensken är intresserad av att åter en gång besöka deras vattenfall. Det torde väl inte vara helt osannolikt noterat av pappa Ahman tänker svensken då svensken ändå är 17 timmars flygresa från Sverige och just inte bara hade vägarna förbi. Ahman visar runt i vattenfallet och Ahman och en kamrat till Ahman visar hur man fångar ål och fisk. Ahman frågar svensken om man tillsammans skall köra på rundvandring med den hyrda fina mopeden och titta på några andra byar. Så blir fallet och snart har svensken fått se såväl den nya fördämningen i grannbyn som ytterliggare ett vattenfall och en tilltänkt grotta som Ahman inte kunde hitta, fast denna såg man ju inte fast det berättades om att den skulle vara stor och mörk.
Svensken som egentligen vid stunden kom direkt ifrån Kina i affärer hade svårt att koppla ifrån affärssinnet och frågar därför Ahman om man tillverkar några saker i närheten, måhända kunde man göra lite små business tänker svensken. Ahman säger att han känner flera som tillverkar saker och frågar om svensken vill se tillverkning. Ahman säger själv att kan han tillverka lerföremål men det tycker han inte är så roligt, han fångar hellre bin i skogen. Hur som helst vill svensken gärna se hur man tillverkar saker och denna gång vill Ahman köra mopeden för det kommer att gå snabbare om Ahman kör säger Ahman och Ahman hittar vägarna. Ahman sitter fram och kör och svensken sitter bak och i tanke på att Ahman inte är mer än 140 cm lång och väger kanske 50 kg och svensken 190 cm lång höjer därför en och annan bybo på ögonen då sällskapet tillsammans med tre andra ungdomar delande på en egen moped utan ljuddämpare med tillhörande petplaska till bensintank hållande i handen, svänger in i vad svensken uppfattar som slumpmässigt utvalda byar.
I flera byar som Ahman och den nu smått generade svensken besöker tillverkas vacker keramik och det torkas naturdekorationer. Dagen går fort och man åker tillbaka mot Ahmans by och efter huvudvägen ser svensken många arbetare, mestadels kvinnor, sysselsatta, hamrande med små släggor. Efter vägen knäcker man stora stenar till mindre stenar. Dessa handknäckta mindre stenar köps sedan in av lokala vägförvaltningen till att i förstärka öns livsviktiga huvudväg från det eviga regnandet under monsunperioden. Svensken som är smålänning och inte rädd för hårt kroppsarbete blir ändå lite imponerad över den beslutsamhet som råder på ön att utveckla sin infrastruktur. Väl hemma i Ahman by lämnar svensken dricks till mopedgänget och Ahman . Svensken tar sin fina hyrmoped och åker tillbaka till hotellet, duschar, klär om och sjunker ned i vilstolen i solnedgången på strandhotellet. Svensken sätter ned sina nakna, lite ömma fötter i den på stranden fortfarande efter dagens sol heta vulkansanden. Svensken beställer en gin tonic till priset av tre dagslöner för öns arbetare, lutar sig tillbaka, smuttar på sin drink, och funderar över om hotellet ändå inte är lite risigt.
I bergssluttningarna tömmer kvinnorna sina stenkorgar och tänder kvällseldarna. Ahman kryper ned i sin loppsäng och säger god natt till sina bin. Svensken tillbringar därefter några dagar med Ahmans och hans kamrater och får en ganska god inblick i öns levnadssituation. Många platser besöks och svensken hittar små producenter av såväl lergods som huggen kalksten. Svensken som nästan alltid tänker på affärer funderar på om han på något sätt han hjälpa Ahmans och hans kamrater samtidigt som han själv kanske kan tjäna lite pengar, svensken är ju trotts allt smålänning. Svensken vill inte ge några pengar, svensken är ju smålänning och en äkta smålänning vill ju helst inte ge bort något gratis i alla fall inte denna smålänning.
Svensken tycker att Ahman skall utveckla vattenfallet och för att det skall bli en bra affär i vattenfallet behövs en lite bättre väg. Sedan tycker svensken att man skall se till att det alltid är vatten i ravinen så turister kan simma där för turister tycker om att simma i vattenfall. Ahman säger att så kan han väl göra men Ahman vill också starta en liten affär där han kan sälja honung och frukter och annat som byn behöver så inte folk måste handla i närliggande byn 3 km iväg där man har en liten affär. Ahman säger till svensken att han också kan tänka sig att arbeta i öns huvudstad, där skall han kunna tjäna pengar tror Ahman. Ahman vill också gå på gymnasium men hans familj har inga pengar. Svensken frågar vad Ahman vill läsa på gymnasiet och Ahman vill gärna läsa ekonomi och engelska så han lär sig saker. Detta säger svensken är mycket bra, att sedan svensken själv hade underkända betyg i såväl engelska som matematik från gymnasium finns ju ingen anledning för svensken att redogöra för Ahman.
Svensken funderar på vad Ahman sagt om att tjäna pengar öns huvudstad. Svensken som många gånger varit i öns huvudstad har sett att där finns förmodligen inga pengar att tjäna för Ahman . Numera går Ahman i skolan på förmiddagarna och hjälper pappa och samlar honung på eftermiddagarna. Det var tydligen en svensk som betalade skolavgiften om femhundra kronor för första året och efter att svensken kontrollerat betygen året efter betalades även för en andra period. Det ryktas också om att en svensk har börjat köpa saker på ön. Denna svensk köper inte som de stora handelsagenterna som alltid skall pruta. Svensken säger man är lite lättlurad, han betalar tydligen lite för mycket, han är troligtvis ovan i affärer. Producenterna säger att man har haft råd att investera lite efter svenskens inköp, inte som tidigare, då handelsagenter från huvudön varit där. Man säger att svensken är lite lustig som köper själv utan handelsagenter, alla andra har ju uppköpande agenter från huvudön. När svensken köper slipper de lokala familjeföretagen och kooperativen betala dyr kommission till agenterna och det tycker man är bra.
Snart hoppas byborna kunna bygga sin väg i Ahman by så man får fler turister till vattenfallet. Det finns olika sätt att bygga broar eller varför inte säga att bygga vägar. En bättre värld kan byggas genom rättvisa affärer och Du väljer själv vad Du köper och hur Du köper. Snart kanske business man Ahman öppnar sin lilla butik.